Elevator to Ugly

47021_396514000438328_1663160373_n_large

”Should we have a project meeting in the kitchen?” frågade Mats mig via Facebook. Professorn är inte här men vi har vanligtvis möten på tisdagar i köket. Nu är det så att vi är lata båda två, för lata för att diskutera våra projekt när vi inte blir tvungna till att göra det men möte har vi ändå. Man kan dricka kaffe, prata om något skvaller, träffa lite folk, se på när de andra fikar för vi bantar båda två.
”Sure” sa jag högt och de andra tittade på mig förvånade. De flesta har redan vant sig till att vi går och pratar i halvmeningar och koder då den andre redan förstår vad det är frågan om men det finns fortfarande de som tittar förvånade. Jag samlade mina fyra kaffekoppar som hade stått vid mitt skrivbord sedan dagen innan och vi gick mot hissen. ”Oh downstairs you say?” sa jag med släng av spänning i tonen medan jag la mina koppar på golvet och sprang in i vårt kök för att hämta en extrakopp. Marie, the almighty evil sekreterare brukar ge de andra onda ögat när det fattas koppar i köket på bottenvåningen men mig tycker hon om och den relationen vill man inte förstöra genom att inte returnera kopparna. Hissdörrarna öppnades och vi steg in.

”So?” sa Mats och väntade med spänning på vad jag skulle säga.
”I’ve got nothing!” sa jag och ryckte på axlarna. ”Well this dude on the dating site has asked me out, but he seems huge..either buff or fat, I don’t know..that webpage..I think I might have given that up, it is only weird people hanging out there”. Knappen för andra våningen lyste i hissen och Mats tittade på mig med världens största flin, ”Oooh the second floor!”.
”Yeah well.. not in the elevator it isn’t” sa jag besviken.
”The suit might come in!” sa Mats och hoppades hårt på lite hiss-awkwardness.
”The suit doesn’t use the elevator. This is the elevator to Ugly, the more floors we ride, more good looking people get off the elevator and more ugly people get on” sa jag helt nöjd över min kommentar.
”Hahahaha that was a good one!” skrattade Mats högt. En hantverkare på över 190 cm och väldigt biffig i kroppen steg in i hissen på andra våningen.

”It is true”
sa Mats medan han slängde en undersökande blick mot hantverkaren och tittade med uppspärrade ögon på mig. Vi kämpade hårt för att hålla för skrattet, tills vi såg ut som om ögonen skulle ploppa ut ur huvudet.
”Told you” sa jag helt fnittrig. Hantverkaren gick ut från hissen på bottenvåningen och Mats tittade på mig igen, ”It is about that size..the dude at the dating site. Twice your size” sa han och skrattade för sig själv.
”I was totally thinking the same thing” sa jag och vi gick in mot köket skrattandes.
”Well make sure that he doesn’t lie on top of you” sa Mats medan han tryckte på varmvatten knappen i kaffeautomaten.
”Nah I don’t want to risk my life” sa jag och tog mig en espresso som jag spädde ut med lite varmvatten från automaten. Vi gick mot hissen igen och när dörrarna stängdes tittade vi på varandra och började skratta igen.
”That was a good one!” konstaterade Mats igen medan jag lyckades spilla kaffe på min känga av allt skrattande.

5 comments
  1. Linnéa S said:

    Tycker så mycket om att höra om dina dagar! Sitter i Stockholm och väntar på mitt visum och har en sådan där kväll då det känns som att jag aldrig ska komma över honom och usch, det är så jävla jävla jobbigt. Ville bara skriva det för det hjälper alltid att skriva till dig. Hoppas din kväll är bra, kram! <3

    • Åh de där himla kvällarna, när minnet på honom tar över allting annat, logiken bara försvinner och man saknar och längtar ihjäl sig, till något som inte finns. Men jag bara känner det på mig att ditt liv börjar nu, ditt nya liv. Du kommer att åka till USA och ha the time of your life, ibland så låter det så cheesy att säga så, men jag känner det på mig. Jag går och väntar på den dagen när du skriver en kommentar ”nu är jag lycklig” och jag kommer bara att le och bli så himla glad och varm om hjärtat, för någon jag bryr mig om är lycklig. Jag bara känner det på mig <3
      Har precis kommit hem efter ett glas vin med några fina människor men drack på tom mage så jag är lite vinglig nu hihi :p

      • Linnéa S said:

        Även detta att jag hittade bilder på honom (japp, kunde inte motstå att internetstalka trots att jag hållt mig i månader) och en annan tjej i hans säng (obs ej nakenbilder men du förstår). Även det sjuka i att hon är LIK mig och går exakt samma kurs på universitetet som jag gick + klär sig lika? Känns så off? Känns som att han uppgraderat till en mindre deppig tjej typ. Usch, ångesten nu.

        Du är så himla fin! Hoppas såklart att vi håller kontakt så att vi kan konstatera en vacker dag att ”nu, nu är vi lyckliga” för det vore så fint. Vad mysigt med vin, och onsdagslullighet är bara bra!

      • Jag säger det som Caro, ”glada människor gör mig deprimerad”. Det känns som att största anledningen till att man har blivit dumpad (iaf jag) är för att jag inte är glad och bubblig jämnt, utan för att jag känner och har en sorgsen sida som kommer fram då och då..och med all rätt. Förstår att det känns jobbigt för dig att han hittat en som är lik dig, en annan version av dig, men hon är inte du. Och de kommer att dö ensamma, som Julia sa back in the day (jag saknar henne) för de kommer att sabba alla sina relationer om de inte tar tag i sig själva och skyller sina problem på andra omkring dem. Jag tycker att du ska komma och dricka onsdagsvin med mig nån gång! <3

  2. Känner igen dina tankar om att man blivit dumpad för man inte alltid är bubblig och glad. Tänker också så ofta. Men idag, när jag har en lugn och klok dag haha, så kan jag känna att det nog inte är sant. Jo, vissa är rädda för ”mörka” sidor, de är svaga och klarar inte av verkligheten och därför flyr de istället… Men jag tror de flesta, även de där glada, har små mörka stunder och kan förstå andra som också har det. Jag var livrädd att min M inte skulle klara min melankoli. Han är så oerhört ”normal” du vet haha en vettig person som är proper, artig och glad liksom… Men när vi lärde känna varandra ordentligt så kröp hans lite mörkare sidor fram också. Han hade med orostankar och ångest/deppstunder, vilket kändes skönt att se. Då är man inte själv med det ju. Tror de flesta glada människor har de där stunderna också. Och vågar de möta dem utan att förneka och skjuta ifrån sig så har de nog oftast förmåga att förstå sin partners ledsna sidor.

    Kramar <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: