Breakers in my lungs

tumblr_mfnsl4LMaA1riqas8o1_500_large

Det händer imorgon. Hans sista arbetsdag och han har skickat ett gruppmail om att vi kanske ska dricka någon typ av alkohol och äta snacks i vårt kök efter jobbet imorgon för att säga hej då.

Jag har blandade känslor inför det hela. Det känns jobbigt att säga hej då till Edward i mitt huvud samtidigt som det känns skönt att slippa se honom på ett tag. Orden har fastnat i halsgropen och det kommer ingenting ut. Det svider i ögonen, jag kvävs en bit i taget av den där bakgrundsångesten som alltid finns där. Jag rycker på axlarna och raderar alla känslor. Känner ingenting. Lite som söndagarnas apati där jag stirrar på taket och andas knappt, andas av vana och förundras att jag fortfarande lever. Vill varken leva eller dö och vill nog inte känna någonting just nu så det får vara så. Han åker och en dörr stängs där för alltid medan min framtid bestäms samma dag i ett annat rum. Får jag jobbet, får jag vara kvar? Till slut så orkar man inte kämpa, det får hända något eller så får man bli till ingenting.

Men han slutar, imorgon. Och på måndag börjar han sitt nya liv i Singapore.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: