I win the apocalypse

tumblr_m0ga5rJ4G31r2ee9go1_500_large

Vaknade någonstans mellan sju och åttatiden igår och försökte komma ihåg gårdagen och vad som hade hänt. Såg mig omkring i rummet, allting ser helt okej ut. Tvätten står och torkar och det ligger en lykta och glassplitter på golvet. Minor accidents, får komma ihåg att inte trampa på glaset. Reser mig upp från sängen och tittar ut från fönstret, det står helt stilla där ute, jag ser inga människor alls. En obehaglig käsla smög sig in, det kanske händer på riktigt detta, Apokalypsen och jag sover mig igenom zombie attacken. Ser en kille springa för livet någonstans längre bort på gatan och jag spärrar upp ögonen en extra gång. Händer detta på riktigt? Jag är tveksam i någon sekund tills jag börjar känna mig löjlig, Nat nu har du druckit lite för mycket igen. Tar på mig mina läderbrallor apokalypsen till ära och en svart topp med silvriga metalldetaljer vid ärmkanten. Känner mig tuff i dr.Martens. Det känns krispigt i luften, som när man var liten och inväntade det nya året, för att det var nytt och det var ett åratal mer och sedan på våren blev det min födelsedag. Numera förpestar jag slutet på varje år och fruktar vad det nya året kommer att innebära. Att frukta det okända.

Det pirrar till i magen, det är fredag och det är apokalypsens dag. Och det känns som ett avslut, att släppa taget om det tunga och invänta ljusare tider. Hjärtat slåt lite lättsamt av förväntning och jag vill nästan springa där ute i den nya världen, bara springa och andas in kall, krispig decemberluft. Jag ser hur solens svaga strålar lyser upp ena sidan av byggnaden mittemot och himlen har våriga grå-blåa färger. Ljuset har förändrats, allting ser annorlunda ut, det känns annorlunda och jag slåss av tanken att jag får möta våren i Köpenhamn. När snön har smält helt och asfalten har torkat, när det börjar växa löv om buskarna som min cykel vilar mot, när jag får ha på mig vita converse och skinnjacka, när man inte fryser om fingertopparna längre. När kyliga vårvindar blåser genom ens hår och det blir alldeles knottrigt om huden och man ler för att man känner sig som en del av världen, att man trotsar mot halsduken som hänger där hemma för att på våren ska man inte täcka över nyckelbenen och den knottriga hudbiten som leder hela vägen upp till örat. Där man kan bli kysst om bara för en sekund av en som lutar sig fram och kommer långsamt närmare för att lukta en på nacken. Jag får möta våren i Köpenhamn dyker upp i mitt huvud medan jag cyklar förbi alla gator som kommer att se annorlunda ut på våren.

Tar mig mot jobbet och kan knappt vakna, det ser fortfarande helt stilla ut. Lite människor här och var och de ser alla suspekta ut. Inser att jag inte har druckit mitt morgonkaffe än och huvudvärken börjar komma smygandes. Går in på kontoret och ler mot en nyklippt Mats, ”this is going to be a good day” säger jag till honom och han ler, andas in allt vad han kan och andas ut högt igen. ”Yes, this is going to be an awesome day” svarar han medan solens strålar dansar in genom glasväggen och träffar mitt gyllene hår. Det känns i hela kroppen att någonting bra kommer att hända idag. Det pirrar i magen och jag kan inte sluta le, någonting kommer att hända. Åååhh.

2 comments
    • Det känns skönt, det känns lite lättare i luften och jag vill ha lite vår snart. Tror att det blir bra detta, våren och lite sol. Så att hjärtat kanske läker nån gång. Puss <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: