Pictures from our past


534622_387367041348145_1211966890_n_large
Jag vaknade tidigt idag
, någon gång efter klockan sex. Öppnade ögonen och fick någon slags panik, som att det var någonting som fattades, som att det var något viktigt jag hade glömt bort. Det var mörkt utanför fönstret och knappt något ljus som sken in genom spetsgardinerna. Jag tänkte på honom och att han förmodligen fortfarande sov. Tankar om honom slår mig lite då och då, av sig själva, som om min hjärna vill hålla igång minnet av honom, så att jag inte glömmer bort en enda grej. Det är så med min bror också, jag tänker på honom varje dag, det är en del av mig.

Tog på mig min röda klänning idag. Vill vara fin de sista dagarna som vi ser varandra. För honom, för mig. Vill att han ska ha en bra sista minne av mig. Har på sistonde använt Chanel coco mademoiselle men den är främmande för honom så idag blev det Calvin Klein Beauty.The Jag är hos cykeldoktorn och fick övernatta där så jag tog en promenad till jobbet med Him-The funeral of hearts på högsta volym. Hjärtat slår ett extra slag när han sjunger ”when love is a gun, separating me from you” och jag nästan skriker inombords. Jag hittar små verser som påminner om honom överallt och jag dör litet när jag känner doften av min egen parfym som inte blivit använd på fem månader.

Kommer till jobbet på bottenvåningen och går min vanliga morgonrutin mot kaffemaskinen. Känner hur luften blir elektrisk och jag tittar till höger och där står han också. Säger ett vänligt hej och bara ler. Jag tror att det ska vara så mycket värre varje gång vi ses, att mitt hjärta kommer att slå sig sönder av att bara se honom, att jag kommer att explodera och bli till damm av lukten på hans parfym. Men jag log bara och tittade vänligt på honom, det gör ont men det är bitterljuvt samtidigt. Han äger inte mig längre, jag har nästan frigjort mig själv när jag förlikade mig med sorgen och saknaden. Och att jag kommer alltid, alltid att älska honom. Men jag kan älska honom på avstånd.

Han frågade om jag hade fått hans sms igår.
”Did you get my text yesterday?”
”What text? I didn’t get anything” sa jag forvånad.
”You didn’t? I sent it to your danish number”
”No I’m pretty sure I didn’t get anything”. Jag får nästan aldrig sms och jag skulle aldrig missa ett sms från honom om det så kom mitt i natten. ”What was it about?” frågade jag nyfiken.
”About the pictures..if I could get a copy of them?”.
”How did you know that? I was actually planning on giving them to you today or tomorrow”.
”Really?” Och han såg också förvånad ut.
”Did you just read my mind there?” frågade jag och kände hur det alltid blir till twilight omkring oss.

Han log och gick i samma tankar som jag. Vi tog hissen upp och småpratade om the Jag och han frågade vad som var fel på den som när man frågar om någons husdjur. Och när jag log och himlade med ögonen så frågade han med sin retiga röst om jag hade ramlat av cykeln för att jag var full. Jag totalförnekade och log för mig själv och det blev sådär elektriskt mellan oss igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: