Desperados

tumblr_macb3qr3481qg205no1_1280_large

Jag gick längs med den avlånga korridoren idag på väg till toaletterna som ligger allra längst bort. Ville visa upp min klänning och ville känna mig som i mad men så jag vickade på höfterna lite extra och stötte på Silvia det första jag gjorde.
”Oh is it the new dress?” frågade hon exalterad. Jag tror att hon börjar nästan gilla mig nu.
”Yes, what do you think?” frågade jag lika exalterad och snurrade runt ett varv för att visa upp mig. Vi stod precis i hörnet mellan de två korridorerna och jag såg Edward i ögonvrån i en halvsekund eller så. Han såg mig också i min nya klänning men vi hann inte säga hej till varandra.
”It is very beautiful, I like the little detail fold in the front” sa Silvia och verkade uppriktig.
”Yeah, it is very simple but I don’t like clothes too complicated, I really like this one myself”.
”Oh is this the competition for the red dress?” frågade Silvia och verkade vilja prata med mig.
”Oh the red one has a special place in my heart, but I am loving this one too” sa jag och började gå mot kontoret.

”The meeting is in M5” sa Edward som inte kunda sluta stirra men försökte att kontrollera sig själv. Han hade på sig kostym, en svart kostym med en ljusblå skjorta och den där blårandiga slipsen som han vet jag blir galen av. Nyklippt hår. Han såg så stilig ut och jag kände hur det gjorde lite ont i hjärtat.

”Suiting up I see?” sa jag flirtigt medan jag gick förbi honom. Det kändes som om det hela hände i slow motion. Jag tittade på honom och han tittade på mig beundrande i de få sekunderna som våra blickar möttes. Det är som om luften blev elektrisk igen, som om soundtracket från Desperados spelades i bakgrunden och vi hade huvudrollerna i den scenen. Jag kände hans doft och kunde nästan se honom andas in min parfym. Han rätade på axlarna och log sitt sneda leende. Jag lyfte på ena ögonbrynet medan jag tittade på honom flirtigt, log självsäkert och böjde huvudet lite på snedden och lekte med mitt hår på sidan.

”It is suit up friday, isn’t it?” sa han flirtigt tillbaka.
”It is” sa jag flirtigt på avstånd och kände hans blick bak i ryggen. Hjärtat började slå ännu fortare, jag ville nästan springa iväg, flyga till månen eller sprängas i tusen bitar. Cancion del Mariachi fortsatte att spelas i mitt huvud och jag glömde bort att andas. Ville springa mot honom och dra av honom den där slipsen, gräva in mina händer under den ljusblåa skjortan, dra hans kropp närmare min och bara infinna mig i det elektriska mellan oss. Vad hände där nyss?

4 comments
  1. ems said:

    Would you take him back? I mean, if he showed up one day saying it was a huge mistake. I know the right thing is to say one wouldnt. But. I dont know, just thinking about if it hapoend to me. Would I, could I etc. Would you? xx

    • I would.., that is my first thought, or at least I would hang out with him that way boyfriend/girlfriendy for a while and see where I am standing feelings wise. But he has hurt me so much and I can’t trust him, can’t trust that he won’t do the same a few years from now, just leave me because things have turned dull. I wouldn’t be able to breathe having that hanging over me that he can leave me, he can just leave me and pretend like nothing.. He needs to get in touch with himself and his feelings and as long as he doesn’t do that then nothing has changed, he is still this confused person..and if he ever changes I am afraid that it will be too late, that I will have moved on with my life. But right now, right now when it is his last week in copenhagen and when I think that he will be gone by the end of the coming week, I would take him back in a heartbeat..I don’t know..I’m confused..
      <3

      • ems said:

        Its so f-ing hard. I get why you are confused. nothing is logic and the heart who normally is to be trusted when logic is missing is confused too. I havent seen my x for 3 mnths now, but I know he is in town. I would feel like shit if he were to move. but dont get why. We are over. But maybe its the final goodbye, like you said. Final things are not a big winner in my world anyways. Hope he gives you more words on what you had, or have, before he leaves. Kram

      • I don’t think that he is capable of that, of talking. He has been a bit more kind to me these last days and talked and smiled..I guess that is all I will get. I was thinking of collecting all of the pictures I have of him and give them to him as a going away present.. but I don’t know if he will think it is a desperate move from me..to remind him of us..but it is only pictures of him and since I’ve taken a lot of them..it feels like such a waste for him no to have them..don’t know..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: