Släck inte ljusen

En eftermiddags Köpenhamn. Jag vaknar tidigt till en mörk himmel utanför mitt fönster. Känner efter om allting står rätt till, jag lever, jag är väldigt svag i kroppen. Kanske en till dag av sjukskrivning. Skickar iväg ett mail om att jag inte kommer in idag heller, skriver att jag lider hemma för mig själv. Somnar om till Keaton Henson brevid fina Mac:en. Vaknar i panik några minuter senare, tänk om jag knuffar till Mac:en så den ramlar på golvet? Det går inte. Ställer den försiktigt med darrande sömniga händer på golvet och somnar om.

Det är så tyst ute, inte så mycket som händer på en onsdagsförmiddag. Vart har alla människor tagit vägen? Himlen är så grå, molnen så tunga och nära marken. Jag tänker mig Sølver som sitter där vid sin plats och knäpper in siffror i excel. Ingen som kommer och stör honom och sätter sig på elementet bakom honom. Tänker på mitt eget skrivbord som svämmar över av papper, vetenskapliga artiklar, post its, labbok, anteckningar på lösa papper som försvinner i högen av allting annat. En bild på en sverigeflagga som Edward skrev ut när jag saknade sverige som mest i början av sommaren pryder mitt skrivbord. Jag har så tråkigt i min ensamhet att jag saknar jobbet, saknar att gå där i korridorerna och skratta högt åt något random som händer. Saknar att prata med killarna från företaget på andra sidan korridoren varje gång vi träffas i köket.

Tittar ut genom det gråa där ute och inser att ingenting kommer att hända idag. Det kommer att vara en såndär dag när man förlikar sig med saknaden i själen, kommer att sakna Edward och kommer att undra om han saknar mig med. Reser mig upp och tänder en lampa, det blir ett gyllene sken i ena hörnet av rummet, känner mig kreativ, känner för att teckna eller måla något men mitt teckningsblock och pennor finns i min byrå på jobbet. Mina målarfärger har aldrig vandrat nedåt till Köpenhamn. De vilar i mörker i vinden hos mina föräldrar i sverige.

Drömmer om någon som kan vara hos mig nu och leka med mitt hår medan jag ligger i sängen bland mina vita sängkläder med rosa rosor på. Någon som tycker om mig och vill kramas och bara vara här och lyssna på Kent med mig. Någons andetag jag kan räkna i det gyllene ljuset medan jag tittar på det gråa där ute.

Tittar på mina bilder och undrar hur ni ser på mig, vilken bild som har målats upp i era ögon, undrar om ni är nyfikna på att se hur jag ser ut? Skulle det spela någon roll till texterna jag skriver?

Och staden är så stilla och jag vill ändå inte komma ut idag. Kanske en film, kanske sova lite till.

9 comments
  1. Olga said:

    Här får du en till dos av Gena och Cheburashka. Här är ett litet regnigt tema i början av avsnittet också. Jag brukar också känna mig väldigt kreativ efter att ha tittat på rysk stop-motion. Kanske blir du också det och får inspiration till teckna! Krya på dig!

      • Olga said:

        Haha hoppsan! Sån är jag…

  2. ln said:

    Hoppas du mår bättre snart! Det är lika grått och dant i Malmö. Kyla som stannar kvar långt efter man kommit hem till värme. Fy.
    Och jag har bara 20 deniers strumpbyxor. Vägrar ha på mig något annat, fram till snön kommer. Sommarn känns så avlägsen.

    • Oktober, november och december kan man genomlida men januari, februari och mars, jag avlider av bara tanken. Och ingen att krama överhuvudtaget förutom en förvirrad Mort som står på sin tron och stirrar. Ibland så undrar man om man inte lever för några få månader av sol och värme och står ut med resten. De öppnar en skridsko bana här i närheten snart, embrace the winter eller vad man nu gör. Kan det inte snöa lite så kan man få känna lite vinterglädje? :)

  3. Linnéa S said:

    Alltså, jag kan ju inte ljuga, jag skulle tycka det var jättespännande att veta hur du ser ut, däremot är det inte VIKTIGT, om du förstår hur jag menar? <3

    • I know, undrar ibland hur ni uppfattar mig, hur jag ser ut om man läser mina texter utan att man har sett mig? Jag diskuterade detta med en kompis som läser här och hon sa att om någon skulle träffa dig så skulle man veta att det är du :)

  4. Jag har lite vaga bilder från tiden vi tjötade på msn… :) Men det var ju ett tag sedan så kan hända att minnena är lite förvrängda. Jag har nog en väldigt tydlig bild av dig haha skulle bli väldigt förvånad om den visade sig vara helt fel….

    • haha jag tycker ofta att man blir förvånad när man ser hur någon ser ut i verkligheten..att ens bild i huvudet inte riktigt stämmer med hur människan ser ut. Får se om jag vågar mig på en halvbild haha :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: