No one’s ever loved anyone as much as I loved you

Twilight. Edward.

Vi kom till bion, jag och Maria efter att ha gått vilse några gånger på parkeringsplatsen.
”It is here, it should be here, look it says Imperial over there but where is the movie theatre?” sa jag helt stressad. Vill inte missa filmen som jag har väntat på i ett år.
Vi hittade till slut biografen, parkerade cyklarna utanför och ställde oss i den oändliga kön till biljetterna.
”Look at this, it is only us and a bunch of teenage girls” säger Maria och vi skrattar medan vi håller i en stor popkorn och dricka.
Vi sitter där, inne i den gigantiska biosalongen. Kan det vara kring tusen pers som ryms därinne? Filmen börjar och vi känner oss fastspända på sätet av spänningen. Twilight.
Jag fruktade något annat, det var inte filmen jag ville se. Det var honom, Edward. Och de är så lika, de har samma käkparti och hans läppar är sådär runda och kantiga som Edwards. Jag såg honom där på den stora skärmen och jag kunde nästan nå fram till hans ansikte och röra honom, dra med fingrarna längs med läpparna, hakan, örat. Ville rufsa till hans hår.

”This is a great movie theatre” säger Maria och kramar popkornlådan.
”It is..last time I was here it was for the Batman movie. With the asshole..” sa jag och tittade sorgset ner mot mina fötter. Batman var vad som markerade slutet för oss två.
”Oh I’m sorry” säger Maria med sin barnsliga röst och jag kan se min egen sorg speglas i hennes grönblåa ögon.
”Yeah..it’s okay.. I just wish I could get over him”
”Maybe it will be better when he finally moves and you don’t see him all the time?”
”Maybe..”

Jag inser att allting jag har pratat om den här dagen är Edward. När vi var på tekniska universitetet och skulle föreläsa så nämnde jag att jag hade varit här med Edward. ”They had this dinner with the people from the course and their families and better halfs were also invited. So he said that I was his better half and that he really wanted me to meet the business people he studied with and also for them to meet me. Yeah, see how that worked out” sa jag medan jag tittade ned på marken medan vi promenerade på området. Känner mig så nedbruten, så livlös ibland. Maria lyssnar men säger inte mycket när jag pratar om honom, vad säger man? Jag önskar att jag kunde sluta se honom i allting jag gör, alla ställen som jag cyklar förbi, alla gator som bär hans avtryck.

Jag ser hur Edward i filmen kysser Bella, hur vi kysstes, hur han håller hennes huvud mellan hans händer och tittar henne i ögonen. Så mycket som är likt och inget av det finns längre. Jag ser hans sneda leende och hans oro för att något ont kan hända henne. Sedan ser jag inte mig själv längre, jag ser honom kyssa en annan så som han kysste mig. Jag ser honom bli överlycklig när någon annan kommer in i rummet. En ny kärlek, nya känslor, känslor för någon annan och minnet av mig försvinner långsamt bort i hans universum.

”Du måste släppa honom, du måste gå vidare” säger jag till mig själv. ”Du måste släppa honom, det är dags nu, det är dags att gå vidare” och jag känner hur det bildas tårar i ögonvrån och hjärtat är på väg att ge upp igen av bara bilden på honom i den stora skärmen. Min Edward, min Edward som inte vill vara min, min Edward som kanske är någon annans just nu, min Edward, hur kan jag låta honom försvinna, hur kan jag låta honom gå?

”Du måste, du måste gå vidare, det är dags nu, du kan inte må såhär för evigt, du kan inte leva ditt liv med värkande hjärta” säger jag igen till mig själv. Jag vill men jag vet inte hur, jag vet inte hur jag kommer förbi denna mellanläge, limbo, en värld mellan det som var vi och en framtid där han inte finns.

Och vi kom ut från filmen med hjärtat i handen, vi var i tårar båda två och vi skrattade sedan högt, det kändes så konstigt. Vi satt på en bar senare, bland några andra som vi känner och jag plockade upp min mobil, gick in på facebook och såg en statusuppdatering från honom, om att han var på en annan bar. En ny bar, hans nya stammiställe, han har hittat nya ställen, han tänker förmodligen inte alls på mig just nu, han lever sitt liv, han går vidare.

En sorg omfamnade mig, en känsla av maktlöshet, att jag inte kan styra mina känslor, att jag sitter kvar här och tänker på honom och blir knäckt av en facebookstatus. Jag vill hem och gråta, jag vill kanske förbi den där baren bara för att se vem han är med, vem är hon, det måste finnas en hon, det känns som att det finns en hon.

Men jag satt kvar, jag satt kvar på min höga stol och räknade mina egna hjärteslag, tittade på mina knän och lät sinnet vandra iväg, till en mörk plats med hjärtesorg. Tog mig en klunk av ölen och la den tillbaka på bordet, såg hur mina fingrar darrade och jag kunde inte göra något för att stoppa det.

”You want to take a smoke?” frågade Maria orolig.
”Yes please”. Ville säga please, because I’m going under, I’m losing my mind.

2 comments
  1. Hannah said:

    Massa styrkekramar till dig! En dag blir det bättre, jag lovar med hela mitt hjärta!

    • Tack Hannah, jag hoppas det, jag hoppas verkligen det <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: