And I took you by the hand and we stood tall

Vaknar och kollar Facebook det första jag gör. Det dyker upp en status från Edward, ”New Bond movie = not impressed”. Ångest. Han har varit på bio och såklart tänker jag att han har varit på bio med någon annan tjej, på bion som ligger nära där han bor, som vi gjorde när vi var ihop. Han är inte direkt typen som går på bio ensam och visst han kan ha gått på bio med sin enda kompis Christoffer men det kändes mer som någonting han har gjort med någon tjej. Och han använder mina uttryck, ”not impressed” som jag missbrukar överallt nuförtiden och han skrattade högt när han läste det på min labbok där jag hade ringat in ett resultat som inte var så tillfredsställande sådär. Han använder mina uttryck och lyssnar på min musik och han tar någon annan på bio och han kysser någon annan där på sista raden i biosalongen när ingen ser. Och jag vill inte ens fortsätta i mina fantasier om vad han gör för det gör för ont. För jag har alltid rätt om honom, min magkänsla brukar alltid ha rätt när det gäller Edward.

Så jag låg där orörlig i sängen, plågades av ångest, ville bara försvinna. Har spelat Mumford & Sons – After the storm en miljon gånger på repeat, tills det går in i mitt huvud att den här hjärtesorgen måste gå över någon gång. Att det här mörkret han har lämnat mig i som jag sjunker djupare i för varje facebookstatus, för varje elakt ord han säger till mig, det kommer att gå över. Det måste det, det måste gå över för jag kan inte leva såhär mycket längre till, jag kan inte plågas hela tiden. Jag kan inte ta bort honom från Facebook heller, jag kan inte få honom att försvinna ur mitt liv. Jag kan inte gå omkring där på kontoret oventandes om vad som pågår i hans liv och ta reda på det från andra. Jag kan inte bli överraskad en gång till av honom. Men det måste gå över, stormen måste gå över, jag måste förstå att det ska gå över. Tills dess, put some lipstick on, pour yourself a drink and pull yourself together (och dö på insidan).

16 comments
  1. Frida said:

    Lilla söta, kolla inte hans facebook :/ Har märkt att det finns det finns två personer när det gäller det där. De som vill veta allt och de som inte vill veta något. Jag skulle aldrig gå in på hans facebook, jag vill abslout inte veta – inte alls! Blir det inte sämre när du vet att han har varit på bio, får du inte massa tankar på vad han har gjort där och med vem? De tankarna hade du kanske inte innan? Så hemskt att läsa att du är så ledsen <3<3

    • Jag vet inte varför men kan inte förmå mig att ta bort honom, det skulle kännas som om man tog bort det lilla som jag har kvar av honom. Och det är så konstigt men jag vill ha kvar honom i mitt liv, jag bryr mig om honom, vill veta vad han gör. Jag hoppas att det kommer en dag där vi båda kan umgås utan några strings attached, bara finnas i varandras liv. Åhh vet inte..
      Tack för att du bryr dig Frida, känns så fint, mindre hemskt <3

  2. ANNAWII said:

    Alltså jag skulle ta bort honom från FB. Jag hade en relation (inte kärlek men vänskap) som gjorde att jag mådde otroligt dåligt av alla svek att jag till slut klippte alla band helt, även FB. Det gjorde det så mkt enklare att gå vidare och jag tror att jag hade blivit bitter om jag inte gjort det. Jag vet att ni fortfarande jobbar ihop men ni verkar ju inte socialisera sådär överdrivet med varandra där s försök att få så lite inblick i hans liv som du bara kan!!

    Kram bästa du och ta hand om dig!

    • Vet inte om det kommer en dag när jag tål att se honom på Facebook och kan glädjas för hans skull även om han är lycklig med någon annan. Det är typ det värsta som jag kan tänka mig, att han skulle bli genuint lycklig och kär i någon annan. När jag vet att han inte har den förmågan, än. Det är okej att han har misslyckade relationer, random träffar, det känns som de inte kommer att ta min plats. Men om han skulle bli typ förlovat med någon..eller bara om det står på facebook ”in a relationship..” herregud. Men jag kan inte ta bort honom, inte nu.
      Tack fina, det värmer att få så himla snälla ord och pepp och kärlek, tack <3

  3. Jag håller med Annas kommentar. Jag har verkligen mått så himla mycket bättre av att klippa banden med mina ex. Just Facebook är en sån oerhörd källa till ångest! Så fort en tjej har like:at, så fort en uppdatering är lite kryptisk, och så fort en ny tjej addas till vännerna… Ja, då sitter man och överanalyserar och jagar upp sig. Det är så destruktivt. :( I början är det galet svårt att klippa banden, men efter ett tag så är det bara så jäkla skönt! Och du skulle ju faktiskt kunna säga till honom, eller skriva, att han sårade dig mycket och för att läka bättre så behöver du lite space och inte påminnas om honom. Jag gjorde själv så mot ett ex, och han förstod det helt.

    Kramar!

    • Ah men det känns som om han kommer att försvinna för alltid om jag tar bort honom på facebook. Snart ska han till singapore och typ bo där i minst två år. Tror inte att vi kommer att ses något på dessa två år. Vilket är helt okej, det kanske blir så att jag kommer över honom helt. Men jag bryr mig om honom, bryr mig om hur han mår, vill veta hur han har det och på något skruvat sätt så vill jag finnas där för honom för jag vet hur ensam han är. Och han har sårat mig så mycket och just nu kan vi inte umgås, knappt prata med varandra..men jag hoppas och vill tro att det kommer en dag när vi kan umgås, på en vänskaplig nivå och önska varandra allt gott i livet. Tänker ibland vad är det för mening med att komma nära folk när man sedan ändå låtsas som ingenting. Vill gärna hålla kvar i detdär lilla fönstret som finns kvar, facebook, källan till massa jäkla ångest just nu..men vill inte förlora honom för alltid..
      Åhh så svårt :(

      • Jag känner igen det där, man vill hålla fast vid det lilla man har… Men jag tror att det i grunden är destruktivt. Vissa människor är bättre att lägga bakom sig, hur mycket man är bryr sig om dem. Och är det meningen att man i framtiden ska bli tillsammans igen, eller bli vänner, eller bara bli bekanta, ja då tror jag faktiskt att det kommer att hända fastän man har raderat telnummer och facebook-vänskapen. Men det är bara sån flummis jag är… :P
        Kram!

      • ah jag vet inte vad jag sysslar med egentligen, kanske stalkern i mig som inte vill klippa informationskällorna..vettefan :p
        Det börjar bli dags att gå på en stalkingrunda snart, känner hur det kryper i kroppen efter lite stalkingspänning :p

      • Haha förstår vad du menar… ;)

  4. Hannah said:

    Jag håller med förgående talare, ta bort honom från facebook! Jag vet själv hur jävla svårt det är, jag var likadan med mitt ex, följde varje steg han tog, överanalyserade alla statusar, började tillsist uppdatera MIN status så att det skulle verka att jag mådde så jävla mycket bättre utan honom o var så lycklig, få honom att bli svartsjuk o blablabla. En dag insåg jag att det inte funkade längre, så jag tog bort honom, blockerade honom och det var en otrolig lättnad, bland det bästa jag gjort för mitt eget välmående!

    Kämpa på!

    • Åh jag gör sånt också, typ alla mina statusar handlar om honom, jag undrar om han ens förstår det? Eller det kanske är så att han inte bryr sig. Men det har lagt sig lite, den där besattheten, jag kollar inte lika mycket som jag gjorde i början, typ varje 5 minuter så jag var tvungen att ha mobilen på laddning hela tiden för att kunna kolla. Eller att jag stalkade folk på hans kompislista för att se om jag kunde snappa upp lite information om honom. Men om jag tar bort honom nu och han ska till singapore och vara där i två år, då kommer jag att förlora honom för alltid. Och hur dumt det än låter så bryr jag mig om honom, jag vet hur ensam han är och även om vi aldrig någonsin kommer att bli ihop igen så vill jag ha kvar honom i mitt liv. Jag hoppas bara att det kan komma en dag när vi kan umgås som vänner och prata och finnas i varandras liv. No strings attached, bara finnas där. Vet inte..men under tiden så måste man gå igenom berg av ångest pga den där förbaskade facebook..
      Känns ändå lite bättre idag, puss fina, önskar en trevlig dag :)

      • Hannah said:

        Förstår verkligen hur du känner! Och låt det ta sin tid, när jag var i din sits för några år sen tog det mig mååånga månader (och några snedsteg, man kan Iinte ha sex med sitt ex utan komplikationer) innan jag blev av med honom. Jag hoppades också på att vi skulle kunna vara vänner nåndag, idag är jag fortfarande glad att jag inte har kontakt med honom.

        Känner igen mig i så mycket du skriver, och jag lovar, en dag kommer du hitta en kille som är så jävla bra för dig att du inte ens kommer förstå hur du kunde tycka att Edward var den stora kärleken! :)

      • åh, i väntan på bättre tider liksom.. känns bara så hopplöst ibland, lär aldrig träffa nån vettig, jämför de alla med honom osv… hoppas på att det bara är en fas, att det går över och att man blir sådär kär igen <3

      • Hannah said:

        Det blir du! Två år och ett gäng killar tog det för mig innan jag blev kär på riktigt riktigt igen, så det kommer, det lovar jag! Bara ha kul och ta hand om dig sålänge :)

  5. Frida said:

    Hej sweetie, är allt ok?

    • Jo det är mycket bättre nu, har stressat fram och tillbaka mellan jobb och danskan och kom hem i fyllan igår och kunde inte trycka på tangenter så jag höll mig borta :)
      Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: