Across a room filled with people that are less important than you

Det var i april någon gång när han skulle landa från Singapore. Vi hade pratat på skype dagen innan och vi var båda två upprymda att vi skulle ses snart, att den här långa väntan var över. Vi hade sagt att vi saknade varandra så mycket att det gjorde ont. Han hade lyssnat sönder sig på mina låtar, på Bedouin Soundclash – No one moves, no one gets hurt. Han sa att Singapore gjorde honom olycklig, att jag var det enda som gjorde honom lycklig, att han var så glad att vi hade träffats, att hans liv var så annorlunda nu, att han såg fram emot så mycket att få hålla om mig och sova bredvid mig igen.
”You are the only one I feel like sharing things with.., I don’t really care about other people, you are all that matters to me”.
Och jag var så lycklig, jag svävade bland moln. Jag levde mitt liv som vanligt, bodde i Köpenhamn då och strosade runt på gatorna i väntan på honom, på att han skulle landa. På att mitt liv skulle bli fulländad igen. Han landade på en fredag morgon, jag åkte till flygplatsen med klappande hjärta, vi skulle ses snart, så snart. Tåget rullade över Huvudbanegården och jag tänkte på att nu är det högst en 20 minuter innan vi ses och får vara med varandra i hela två veckor. Jag kommer till Kastrup där jag aldrig har varit förut och jag får hitta till arrivalsterminalen, vart det nu ligger men jag bryr mig inte. Det blir bra det här, snart får jag se honom och jag sprängs nästan av längtan.

Tåget var några minuter försenat men det skulle säkert ta ett tag för honom att få ut sin resväska och ta sig ut genom passkontrollerna. Han ringde till min mobil,
”Hey you..”
”Hii.. have you landed already?”
”Yes and I even got my bag..were you coming to the airport?”
”Yes.. just got here..i just need to find you now”
”Just come up, I’m at the metro”
”You already got your suitcase out?”
”Yeah it went pretty quickly so I am out of the transfer area now”

Jag tog mig till metrovåningen med bultande hjärta, åh herregud han är här, han är här på riktigt. Gick vilse, kunde inte se honom. Letade omkring och hoppades på att se honom. Kände hur luften blev elektrisk bakom mig och vände mig om, hjärtat stannade i några sekunder, jag visste att det var han, att han var på väg mot mig. Såg hans leende och hur han kämpade sig fram med sina väskor klädd i sina gråa jeans och tight grön t-shirt. Jag blev som förstelnad på plats, visste inte vart jag skulle ta vägen. Kunde bara stå där och inte kunna andas, kunde inte ens le, mina armar sökte sig fram till honom, sådär i några sekunder i luften tills han var framme vid mig. Han dumpade sina väskor på golvet och vi kramades så hårt, det var så overkligt hur hans armar höll mig så tätt intill honom, hur jag kunde lukta honom vid nacken och känna mig hemma. Han släppte mig efter några sekunder bara för att ta tag i mitt huvud med båda händerna och kyssa mig och det var inte ens synkat för att vi båda var i chock och glada över att se varandra igen. Vi kramades hårt igen och han viskade i mitt öra, ”It is so nice to see you again, I’ve missed you so much”. Jag fick tårar i ögonen, han fick ont i hjärtat av att se mig ledsen.

”I am sorry, I said I wouldn’t be lame and start crying but I am so happy that you are back, you don’t know how much I have missed you. You don’t know how much you mean to me..”.
Han kramade mig hårt igen, pussade mig i pannan och sa ”you mean the world to me”. Vi gick till metron och det var fullsmockat med folk så att vi fick stå och han tittade på mig hela tiden och jag tittade på honom, han släppte aldrig min hand, kysste mig på läpparna, i pannan, på handen.

Ikväll landade han hem från Kina och det gjorde så ont att läsa det på en Facebookstatus. Han är inte min längre.

9 comments
  1. Fanny said:

    usch. Fuck knuste hjerter og hjertesorg. Jeg forstår dig så godt. Det gør bare ondt uansett. KRAM

    • jaa..det är så sorgligt bara :(
      vad gör du ikväll fina Fanny? :

    • Fanny said:

      for hvor forsvinner alle minner og håp og ting han har sagt? hvor tar det vejen? jeg nekter å tro at det ikke finnes inde i drengene også. Et eller annet sted. Noe som gør ondt, men som de endnu ikke forstår er fordi de også mistet noe bra når de bare trashet alt som var.

      • jag hoppas att han är lika ledsen som jag för allt det han har sagt har jag inte inbillat mig, han har tyckt om mig en gång i tiden och tyckt att jag har varit hela hans värld. Så jag hoppas att han tänker på mig ibland och blir ledsen, jag måste ha betytt lite mer för honom än detta ingenting. Ja vart tar all förlorad kärlek vägen??

  2. Fanny said:

    Jeg var ute med kompiser, men ble rammet av plutselig tristhet. Totalt uventet og det er jo 4 mndr siden snart, så det burde ikke være sånn. Men det er det. Jeg så bare alle glade fine rundt og innså at den eneste jeg håpet å se var Jakob. Så jeg gikk. Hva gør du? ‹3

    • nå vad ledsen jag blir Fanny <3
      Jag har två kompisar från sverige på besök, just nu sitter vi här och äter chips och blir feta och trashtalkar folk vi har gått i skolan med och tycker att det är fel på alla andra förutom oss då, haha :p
      Läste din kommentar högt för dem och de sa att du kunde komma hit och vara bitter och ledsen med oss. Det är så sant när man är inne i skitet, hjärtesorgen, man kan inte umgås bland glada människor och låtsas som ingenting. 4 månader här också och har varit ledsen och haft hjärtklappning hela dagen, fina du, kämpa på, det måste gå över detta, det måste det <3

  3. Fanny said:

    åh ak! så sød du er. haha.. saturday blues var det, men fint at det ikke kommer som noget som tar over hele tilværelsen lengere.. at det slipper lidt noen ganger. Mye bedre dag i dag. Må på jobbet, men det er bra så slipper man tenke så mye. Puss på dig Nat! du er så himla bra. Og jeg er overhodet ikke kendt med bloggverdenen- men tak for at du skriver så himla klokt om hjertesorg. Håber i hadde en god kveld! xxx

    • Fanny said:

      åh TAK skulle det stå..

    • Vi hade en rolig kväll hemma, orkade inte gå ut. Låg på sängen och åt chips så jag sov bland smulor sen och drack vin och skrattade så himla mycket. Blev så ledsen när de åkte idag och har nu gått runt här och möblerat om i mitt rum (möblerar bort hjärtesorgen haha). Det såg förjävligt ut efter min ommöblering så jag var tvungen att ställa tillbaka grejerna till hur de var innan, typ, en klädstång fick byta plats med en hylla haha :p
      Skönt att du har en bättre dag idag, jag har knappt sovit av besattheten av att kolla Edwards facebook och vem som har like:at hans status att han är tillbaka i Köpenhamn. Och imorgon ses vi igen och jag får ångets. usch :(
      Puss fina, tack för så fina & snälla ord, blir så varm i själen <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: