The sound of silence

Edward var tillbaka på kontoret idag hostande och förjävlig. Igår kunde vi alla andas och vara normala, idag känns luften tung häromkring. Jag vet inte om jag är den enda som känner såhär men jag tror att de andra också snappar upp de där konstiga vibbarna, att det blir konstiga onda blickar från honom och en awkward silence. Dottie tittade på mig idag så fort hon såg honom i korridoren och jag kände hur vi tänkte likadant, hur luften ändrade form och vibrerade annorlunda. Hur det blev helt spänt helt plötsligt omkring oss. Det behövdes bara en blick för att säga alla de osagda orden. The sound of silence.

Jag kan inte låta bli att gilla hur folk blir påverkade av hans närvaro, att de blir ledsna för att jag blir drabbad på grund av honom. Att de utan att säga några ord egentligen finns där som stöd omkring mig. En klapp på axeln av Sølver, Birdie som ställer sig i vägen där jag går och ler nöjd. Jens som säger ”you look so pretty today my dear wearing that bright green” i en brittisk accent. Samma Jens som precis lekte tittut med mig mellan korridoren och labbet. Ollie som alltid frågar om det finns en plats bredvid mig på lunchen när det är fullt och jag som flyttar in stolen och säger med ett leende ”of course!”. Mats som sitter och skrattar åt våra interna skämt och folk tittar på oss förvirrade. Klint som stoppar sina händer på lufthålen på min kemikaliemask när jag säger ”Klint, I’m your father” och jag skrattar bakom masken. Per leker matchmaker och frågar snyggt Henrik från andra våningen om han är upptagen. Professorn som skickar mail på ryska via google translate och väntar med spänning på min reaktion. Jag skrattar högt och han fnissar bakom sin skärm. Man skulle kunna tro att jag var ryss på riktigt så bra jag spelar rollen.

Dessa underbara människor bryr sig om mig och ger mig uttrymme att vara jag utan att döma, utan att titta snett på mig. Var finns Edward under den tiden när såna grejer händer? Han finns inte där, han går miste om vad som händer omkring honom sittandes på sitt kontor bakom en stängd dörr. Han skapar inte såna relationer till folk, han håller allt och alla på distans. Men det gör jag, för jag skulle inte känna mig hel om det inte fanns människor omkring mig. Jag behöver inte honom för att skratta, för att glädjas tillsammans med andra, för att andas.

6 comments
  1. Citrin said:

    Himla bra att du kommit fram till det. <3

    • Ja det var skönt att komma fram till det, för första gången sedan han gjorde slut kunde jag titta honom i ögonen utan att skämmas och sänka blicken. Tänkte där står han dendär och pratar inte med mig men jag har mod nog att stå för den jag är, så jag tittade honom i ögonen tills han blev generad och sa ett halvt ”hej” utan ord, bara munnen som rörde sig. Knäpp människa

  2. Astrid said:

    Hear hear. Jag tycker att han verkar ganska bitter, kall och tråkig. Jag fattar att du sett en annan sida, men utifrån är ju du definitivt the bigger person, och dessutom verkar du vara ett kap ;) Det tror jag att dina kollegor märkt också, även om edward är blind.

    • tack fina, ni är så snälla mot mig och säger så fina saker så jag blir alldeles röd om kinderna <3

      Jag tror att han har någon typ av diagnos, kanske aspbergers light eller så för han vet inte hur han ska skapa relationer till folk. Han vill så gärna vara social och ha fler vänner men han vet inte hur. Han är nog inte medveten om hur hans kroppsspråk påverkar omgivningen, när han spänner sig så mycket om axlarna att man inte riktigt vågar prata med honom för att han ser så sur ut. Sedan så tror han att om han släpper in folk eller delar med sig av någon händelse i sitt liv, att folk kommer att använda det emot honom eller snacka skit om honom. Det kanske är resultatet av många års mobbning att han beter sig som han gör. Han fick panik för att han inte kunde kontrollera mig i sin symmetriska värld och det är nog därför han gjorde slut. Men det är som det är, vi hade nog inte funkat i längden ändå för han kvävde min personlighet och jag ville så gärna att han skulle tycka om mig. Tycker att jag fick honom att öppna upp sig ganska mycket och vara knäpp och spontan och sluta vara så kontrollerande men det blev för mycket för honom. Jag hoppas innerst inne att han hittar sig själv och känner sig lycklig samtidigt som jag vill att han ska ruttna för sig själv för att han sårade mig så mycket. Känner mig ond när jag tänker så..usch

  3. ANNAWII said:

    Så sjukt bra att det känns så gumman och det kanske är för tidigt att säga det nu men det kanske var bra att det tog slut så du fick se den här sidan av det hela? Du kanske var för kär/för nära för att kunna se det innan?

    Kram bästa du <3

    • Det är väl så men kan bli så frustrerad på när jag tänker på hur mycket tid och känslor jag investerade i det förhållandet. Som Linnea nämnde det en gång, ”att vara någons emotionella krycka”, det är verkligen så, man fick lyssna och stötta och peppa honom genom hans osäkerheter och låta honom ta över min värld så att jag blev drabbad. jag försvann för att han skulle få känna sig hel, som ”people at work love you, look how they make jokes and laugh with you” för att han inte kunde se det. Eller att jag fick be om ursäkt för att jag berättade lite för mycket om honom när jag berättade om vad jag hade gjort i helgen för någon som frågade mig. För att jag nämnde honom..herregud. Skadad människa, no more!
      Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: