You took my entire world and threw it all away


Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward Edward

Han har förstört mig. Jag var en glad människa innan honom, kunde uppskatta de mindre grejerna i livet. Små ljusglimtar här och var. Jag kunde bli glad, ledsen, arg. Jag kunde gråta, jag kunde bli förälskad i folk, kunde bli attraherad av andra personer, kunde känna av folk på min radar.

Jag saknar honom så mycket och jag vet inte varför den här veckan har varit så svår känslomässigt. Det är värre ikväll, den här jobbiga söndagen som gnager mig i själen och får mig att tänka på honom, får mig att sakna honom. Ibland så vet jag inte ens om det är honom jag saknar eller om jag bara mår dåligt och känner mig avstängd från den här världen. Jag känner mig inte längre som en del av den här världen och jag vill gråta, vill så gärna få ut några känslor, någonting. Men jag är så likgiltig inför den här personen som jag har blivit. Likgiltig. Jag känner mig sårad och som att någonting trycker mot min bröstkorg och hindrar mig från att andas. Jag vill andas honom, jag vill att han ska vara min men han är så vilse i sig själv och det är så omöjligt. Den här inre önskan som vill så mycket, bara litet av honom, behöver honom, behöver känna mig som jag kände mig med honom. Behöver känna mig lätt om hjärtat och som att det finns hopp. Han kunde få mig att känna mig levande, jag kunde andas, jag kunde vara jag.

Jag vet inte vart jag är på väg längre, jag vet bara att jag dödar min själ piece by piece, varje dag, bedöver smärtan med alkohol, ler och är som vanligt mot alla andra. Och de tror att jag har blivit annorlunda nu, jag ser lite mer ut som mig själv och det är så skönt att inte se mig så nere som jag var innan. Hur kan de inte se att jag dör varje dag, att jag mår så dåligt, att jag är omringad av ett mörker. Hur kan de inte se vad jag döljer på insidan. De tror att jag mår bättre bara för att jag lyckas täcka smärtan med ett leende. Men de vet inte att varje dag så tänker jag om den dagen kommer att komma när jag inte alls bryr mig om att jag lever och dör på riktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: