Yeah I’m over it


Jag cyklade hem snabbt, fick hindra tårarna från att trilla ned, den jäveln, han gör det med flit, straffar mig med flit när han vet att det kommer att påverka mig. Han låtsas som om ingenting har hänt mellan oss, ingenting, det fanns ingenting, det finns ingenting. Så det kvittar om han berättar för mig om att han ska flytta till singapore, det kvittar för varför skulle han? Vi finns inte, vi har aldrig funnits, om man kniper ihop ögonen och letar långt bak i minnet så finns det inga fragment kvar i hans huvud. Jag var hans lilla känslomässiga experiment och han lärde sig mycket så han ångrar inget.

Jag ångrar mycket, jag ångrar inte att jag blev kär och var superlycklig men jag ångrar att det var han, att jag släppte in honom i mitt hjärta, ändrade mitt liv för honom, berättade om mina innersta tankar, mina rädslor, om min bror. Och i hans huvud fick jag stämpeln ”Nat har en mörk sida”.
Och nu är det jag som dricker vin direkt ur flaskan på en tisdag, äts upp av ångest och han den jäveln sitter där hemma och känner ingenting. Jag hoppas att han får ont i magen av flytten till Singapore.

13 comments
  1. Julia said:

    Tycker han låter helt skruvad, om jag skall vara ärlig.. Vem har inte en ”mörk” sida. Det är ju fullkomligt normalt och mänskligt? Vem har inte varit med om svåra saker i sitt liv och bär på bagage? Vem vill vara ihop med någon som är ”felfri” och inte varit med om något i sitt liv? Tycker tvärtom att såna lite mörka och ”skitiga” sidor/händelse folk varit med om gör oss till bättre, djupare, ödmjukare och mer upskattande människor. Så det ska du absolut INTE skämmas över Nat! Det är ju helt naturligt, och jag är säker på att det även har gjort dig till en bra mycket intressantare människa! Hellre det än att vara en känslokall utnyttjande psykopat, som vissa andra verkar vara. Du är tusen gånger bättre än honom och jag tycker du ska hålla ditt huvud högt. Du är stark, alla som gått igenom svåra saker är det. Jag är övertygad om att vi människor själva väljer våra egna liv, och de som är de starkaste, får också de ”svåraste” liven. De som bara glider på ett räkskal och inte behöver tänka, hur mycket lär de sig egentligen, nä dom är ointressanta människor. Du är värd det bästa och någon som verkligen vill vara med dig och uppskattar dig för den du är.

    • Åh Julia jag önskar att det inte skulle göra så ont, för jag fattar inte vad jag har gjort honom för att han ska skada mig så mycket psykiskt. Kanske för att jag var den enda som tog sig innanför hans murar och han känner sig så osäker men det är ingenting som jag någonsin skulle använda emot honom, ingen del av hans personlighet, eller vad som sårar honom mest eller hans rädslor. Jag skulle aldrig använda det emot honom men han verkar vilja såra mig, för att inte säga något om Singapore och behandla mig som luft är bara för att trycka ner mig. Och jag förstår inte varför?
      När han gjorde slut med mig så kunde han säga att jag hade en mörk sida som kommer fram ofta.. som att jag fick be om ursäkt för att saker har hänt till mig? Jag sa det till honom, jag tänker inte be om ursäkt att livet har format mig såhär, att min bror dog av en hemsk olycka och jag var den som hittade honom, att jag har legat medvetslös på ett sjukhus i ett år av mitt liv. Hur kan jag be om ursäkt för det? Det är inte jag som har valt det, det bara blev så. Idiot som inte kan känna empati för andra och idiot jag som inte kan släppa honom :(

      • Julia said:

        Det är klart att det inte är ditt fel eller något som du kan rå för, saker som du varit med om i livet. Det låter snarare som att han kanske är en sån person som har svårt att hantera andras känslor/saker som andra varit med om. Och ja, kanske pgr av brist på empati, brist på intresse, eller vad som helst, det kan man ju aldrig veta. Kanske är han inte så känslomässigt mogen eller utvecklad. Många killar som inte är det by the way.. ;) kanske vilk han ha det så lätt och smärtfritt som möjligt här i livet, vem vet, man kan aldrig veta. Men då är det ju också han som kommer att få problem i relationer och att få dem att fungera, för risken att man skulle träffa en partner som aldrig varit med om något jobbigt i sitt liv eller har något problem, är väl ganska obefintlig. Och som jag sa, vem vill ändå vara ihop med en sådan människa? Då finns det ju inget att relatera till, inget djup, och tror inte de kan vara ett stöd på samma vis i en långvarig relation. Så chansen att han skulle träffa en tjej med zero problems längre frAm i livet är väl inte så stor. Va fan, ALLA jag känner har väl gåt igenom svåra saker och har issues och problem, men är man en någorlunda inkännande människa som är genuint intresserade av de man vill ha i sitt liv och tycker om, så tycker man ju inte mindre om dem för det, snarare tycker jag att det glr dem till bättre och mer intressanta människor som sagt. Och du ska inte nöja dig med någon som är sämre än så, såna personer som inte har vett att upskatta dig för den du är är inte värda dig! Och tror inte du vill leva med någon resten av livet som inte accepterar alla dina sidor, både de bra och de dåliga. Som Marilyn Monroe så träffande sa;”If you dont accept me at my worst, you sure as hell dont deserve me at my best”. Det brukar jag försöka tänka på. Man ska inte kasta pärlor åt svin. Man ska älska de som älskar en, och inte älska de som inte inte älskar en! And You wanna know the key to happiness? Stay the hell away from assholes! :)

      • Åhh Julia du är fantastisk, du säger alltid de rätta orden och ger mig lite mer kraft att orka lite till. Får mig att känna mig mindre ensam. Tack fina du, jag är så glad att du hittade till den här bloggen <3

      • Julia said:

        <3. Kom ihåg att du inte gjort något alls för att "förtjäna" det här, det är ju säkert det han vill att du ska tro. Psykopater fungerar så ;) aldrig något som är deras fel, istället projicerar de över skulden på andra så att de mår dåligt istället. Usch, asshole, blir på riktigt arg, det är ju han som har varit och är dum. Å så ska du sitta å må dåligt för det. Nä fy fan.. Gå å repa hans bil med en nyckel eller nåt ;) eller det kanske inte är så smart iofs om han skulle misstänks dig för det.. Nä, den bästa hämnden är nog att må så bra själv som är möjligt, fokusera på dig själv och var extra snäll mot dig själv ett tag nu, det brukar vara det bästa. <3

      • vi ska prata idag, om karriärgrejer osv men jag är så nervös och skjuter upp det. Det är såklart jag som ska förbi hans kontor och fråga om han har tid att prata. Vill säga något om singapore..om att det hade varit trevligt för mig att veta från honom istället för att ta reda på det inför alla andra..men vet inte om jag orkar ta upp det.. Och jag vet att han kommer att bli helt sur och avstängd. Vad ska jag göra? är så lost

  2. xyz said:

    önskar verkligen att jag kunde säga något som skulle få det att kännas bättre. det sista stycket är exakt hur jag känner, trots att det har gått över fyra månader nu sen han sa att han inte ville längre. det är så fint av dig att dela med dig av sånt här, får mig att känna mig mindre ensam i tankarna.

    • Ibland så ger jag bara upp..när ska det kännas bra nån gång? hur länge ska man behöva dras med hjärtesorg? Himla skitkillar som trampar på ens känslor utan att tänka två gånger. Faan! Men du, styrkekramar till dig, du är inte ensam <3

      • Det går över fina du… <3 Jag är övertygad om det. Att du kommer läka, gå vidare, bli lycklig! Jag tror att det är bra att sluta räkna dagarna, sluta tänka "Hur kan jag fortfarande må såhär dåligt?", bara vara bara göra bara leva, och till slut en dag så bara poff! "Nämen… Det har läkt!"… Kram!

      • Åh jag hoppas det, orkar inte må skit bara..dag ut och dag in samma sak. Går och väntar på något men ingenting händer. Dessutom så verkar jag ha en Edward-vecka, jag går och längtar ihjäl mig. Började tänka häromdagen om det inte var så att nu kommer den där veckan som julia pratade om, att det känns skit och sen känns det bra igen..eller att det inte känns alls.. Men sen inser jag att det bara har gått 3 månader sedan han lämnade mig och det är väl bara en skitvecka..bland alla andra veckor.
        Kram fina du, tycker om dig <3

      • Jaså, ibland har man svackor i sorgen! Behöver nog tillåta sig det ibland, att få sakna och sörja och inte kämpa emot. Tror det behöver komma ur systemet bara. :) Tycker om dig med! <3

      • Julia said:

        Det tar ju tid, olika beroende på hur länge man varit ihop, hur kär man varit, hur man mår i övrigt osv osv.. Men en dag är du där.. Lovar. <3 mig har det hjälpt jättemycket att börja meditera, det har nog tagit mig igenom de svåraste dagarna och perioderna. Och då menar jag kanske inte direkt att sitta i yogaställning och humma, även om jag nog gjorde det med några gånger i början ha ha.. Men mer liksom att man kanske tar en-två timmar om dagen där man bara tar det lungt, lägger sig ner på sängen, andas och lyssnar inåt. När man stannar upo och tänker över allt, kommer ifatt lite och kan reflektera. Jag brukar bara lägga mig ner och slappna av, ofta så brukar hjärnan själv ta fram de tankar och känslor som känns jobbiga och behöver komma fram, då "känner" man liksom känslorna, kan gråta ut lite och sen efteråt så känns det mycket bättre, när man fått ut lite av det som känns svårt och gör ont just då. Mycket lättare att orka efter det, rensar liksom systemet litegrann. Brukar kalla det min "terapitimme", då inget får störa :) man mår mycket bättre i sig själv om man gör detta och får större självkännedom, jag tycker man brukar känna mer var "problemet" och det som gör ont brukar ligga då liksom. Å kroppen får en chans att läka genom att det får "komma fram" och man får gråta ut just de sorgerna.. har en kompis som även fått det rekommenderat av en terapeut, tycker det är jättebra så det kanske du kan prova. Huvudsaken är ju att du mår bra i dig själv, oavsett om du är tillsammans med någon eller ej. Och jag tror det är mycket lättare att komma på rätt väg och attrahera rätt saker i sitt liv när man känner sig själv och mår bra i sig själv. Att prata ett par sista gånger med karln kan nog även vara jättebra, om det är något du själv känner att du vill göra, såklart. Du måste ju ändå få tillbaka mort och din twilight dvd innan han flyttar, så det är ju en bra ursäkt till att ses. Säg att du skulle vilja ha de sakerna tillbaka å fråga om ni kanske kan ses på ett kafe och prata lite bara och säga hejdå bara ni innan han skall flytta? Inte göra det till en så stor grej liksom, bara mer så att du får ett avslut liksom., kanske känns lättare då ialfl än att ni bara går och är sura på varandra i tre månader och sen åker han och då känns allt bara ännu värre. Så blir inte allt så dramatiskt och nu "ses och hörs vi aldrig mer igen". Kan inte tänka mig att han skulle vägra att träffa dig så, och om han skulle göra det så är han ändå inte värd din tid o du vet du det med. Men det måste han jU, han kan ju inte förvägra dig dina grejjer liksom. Å så om han säger typ att "ne, men jag kan ta med dem till kontoret". Så Säg bara som det är, att du tycker det skulle va skönt att ses o prata lite en sista gång innan han åker. Om DU vill såklart, det känner du bäst själv, vad som är bäst för dig. Men kanske blir det lite lättare att gå vidare efter det när du fått lite tid med han själv bara.

      • Åh Julia, jag har en skitkväll nu igen, saknar honom och sedan så saknar jag inte honom alls utan mår bara dåligt. Känner mig så sårad och som att han överraskade mig med allt ont och jag undrar hur, varför, varför händer detta mig? Vill bara lägga mig under en sten just nu :(

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: