My girl, my girl, don’t lie to me. Tell me where did you sleep last night

Tre dagar har passerat. Tre dagar av att han gått ut och druckit och inte svarat på mina sms. Kl 3.30 på morgonen i tre dagar har jag inte kunnat styra ångesten och har skickat ett sms. Han har knappt svarat. Och jag har druckit mer och nu är han säkert hemma med nån annan tjej, drick lite mer och lite mer för att kontrollera ångesten. Jag kom hem kl 7 på morgonen idag, kl 3.30 fick han ett sms om vart han var. Inget svar. Så då slog det mig i all ångest att det inte spelar någon roll om han svarar eller ej,om vi träffas eller ej, jag mår dåligt oavsett, jag har accepterat att han gjort slut. Vi är slut.

Så han svarade på sms:et nån gång kring 9-tiden. Jag sov och var bakis och eländig. Ska jag svara på sms:et? Nä, låt han få ångest också. Jag är inte den enda som bryr sig. Det gör han också. För jag måste ha betytt lite mer för honom än den här silent treatment som jag har fått dessa dagar.

Jag cyklade hem kring hans kvarter och tänkte ”tänk om jag ser honom nu, tänk om jag ser honom med nån jävla tjej, eller cyklandes hem från att ha spenderat natten hos någon annan”. Så jag förlikades med smärtan, han kan inte såra mig mer nu för nu mår jag skit ändå.

Svarade på hans sms kring 12-tiden, sa att jag kommit hem sent och varit jättefull nånstans. Han ringde upp mig direkt.

”Hello?”
”Hii.. what’s up?” jag lät trött och bakis och förjävlig och jagbryrmigintelängre.
”Did you have a good time last night?”
Yeaah..I guess it was pretty good. Did you go out last night too?”
”No, I just went to town, took a coffee and went home..wasn’t really feeling any good”
Klump i magen. På stan och tog en kaffe med någon? Vem?
”Okay..”
”You seem to have had a very nice weekend”
”Yeah it was nice.. jävla lögn, den här har varit den mest ångestfyllda helgen någonsin men det får inte han veta, han förtjänar inte mer av min ångest. I was drunk and hangover most of it, don’t even remember how I got home or what the hell happened”
”I got so drunk friday that I woke up in my bed with my clothes on” Som om det där skulle lugna ner mig. Att han vaknade upp i sin egen säng med kläderna på. Han dissade mitt sms om att jag ville ligga fredag kväll. Det måste funnits en jävla bra anledning till det.
”So about tonight..”
”Yees..?”
”We have to pick up the tickets for the movie at 19.30 and we still haven’t tasted the world’s best coffee at that coffe place. Wanna meet at 7 instead and get some coffee before the movie?”
”Sure we can do that..” jag lät torr i rösten, som någon som har slutat kämpa..det kvittar nu
”Who did you go out with last night?” Han vände tillbaka konversationen till helgen.. han hade en klang av melankoli i rösten. Antingen för att han har sabbat det hela och gått hem med någon annan eller för att han känner sig hotad av två nya killar som jag helt plötsligt har hängt med de senaste veckorna.
Jag rablade upp några namn, snygg kille Chris, annan kille som finns med i bilden, mina kompisar..
”Sounds like you had fun”
”I don’t know..I was very drunk..don’t really remember.. but see you tonight at seven then”
”Okay..” han ville prata mer men jag hade inte den kraften i mig
”See you..bye”
”Bye..”

Ikväll får jag veta, ikväll känns avgörande på något sätt.

9 comments
  1. Elena said:

    Kämpa på! Kram!

  2. Linnéa said:

    älskar den här bloggen.

    • tack, det känns fint att folk man inte känner vill läsa. Det känns mindre ensamt då. kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: