När jag gråter för att du gjort mig ledsen

Image

En hel helg har jag varit hos honom, luktat honom i nacken, borrat mina händer i hans hår och kliat honom i ryggen. I lördags skulle allting sandpappras och igår satte vi igång med målandet. Jag fick en liten list att måla i köket medan han målade dörrarna i hallen.

”Are you sure you want to let me do this? I am not a handyman”
”Yes, you can do it, it needs some sanding and washing before the painting”

Så jag satte igång med sandpapprandet. Insåg att det där inte var my finest moment i fula shorts och för stor t-shirt. Rufsigt morgonhår och inget smink.

”I’m gonna put some makeup on to cheer up myself”

Gick förbi honom bland all plast, kände den där elektriska bandet mellan oss. Han tittade mot mig och log och jag försvann in i sovrummet. Sådär ja, mycket bättre. Lite smink på.

Gick tillbaks mot köket.

”Now I look like a girl!”
”Really, I thought you were a dude in shorts painting”

Jag log lite för mig själv.

”You know I always manage to drop the paint on the floor right?”
”You won’t drop it this time”
”Okay, but I’m warning you”

Så jag tog den minsta penseln, tänkte ”sabba nu inte det här, du vet hur mycket han nojar över sånt”. Penslade på, var försiktig så jag inte skulle tappa färgen överallt. ”Det här går bra nu, jag har inte misslyckats än.. tappa inte fokus nu!”
Och av nån himla anledning min hand fick ett ryck och jag tappade penseln över den gråsvarta diskhon. Ett stort vitt streck på.
Började gapskratta, hur fan lyckas man varje gång. Kunde inte sluta skratta.

”What happened?”, -hördes en röst från hallen.
”I dropped the brush over the sink. Hahahahaha.”
”Why are you laughing, pick it up”
”Because I have a 100% rate” Och jag kunde fortfarande inte sluta skratta.

Han kom och plockade upp borsten, började torka bort färgen från diskhon. Jag fortsatte att gapskratta.

”This isn’t funny. Why don’t you pick it up instead of standing there and laughing?”
”I was going to, I just can’t stop laughing”
”I’m sorry, I just don’t find it funny”
”Fine, kill the joy out of it..at least I am having fun”

Så jag fortsatte måla på och hatade hur det blev alldeles för stripigt, ”fan jag är värdelös på det här målandet”.

”You want to paint a door?”
”No, I suck at this, I should just stay away from everything”
”The door in the other hall needs som sanding”
”Okay, I’ll go and do that instead”

Jag satte mig på golvet med mobilen i handen, spelade lite kings of leon och kände mig allmänt värdelös. Han kom flera gånger med uppmuntrande ord om hur fin listen blev efter mitt målande.

”I’m ignoring it for a while. I might start liking it later but not right now”
”Did I say something to upset you?”

Och tårarna kom. Jag kunde inte hindra dem. Tårarna över min egen besvikelse, över hur klumpig jag är som tappar borsten i diskhon.

”I’m sorry, I just really wanted to do a good job. I don’t know why I always manage to do that, to drop the paint. I am like that and you seemed so mad at me and I really didn’t do it on purpose..and my painting sucks.”

Mer tårar kom. Fanfanfan jag får sluta vara så känslig.

”Oh I am sorry, I wasn’t mad, I swear I wasn’t. I’m sorry for making you so sad”
”It’s okay..I am sorry for being such a girl and I am sorry for dropping the brush”

Han lutade sig framåt och tog mitt huvud med båda händerna. ”I really hate making you sad, it makes me so sad”.

Han kysste mig och mer tårar trillade nedför kinderna..

1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: