Han gjorde slut.

Det finns inget Vi längre. Fast det kanske har aldrig funnits på riktigt och allting var bara i mitt huvud. Ett önsketänkande att han ville ha mig lika mycket som jag vill ha honom.

Han landade tidigare än jag trodde. Flera timmar innan. Jag var på stan med klappande hjärta och skulle prova en fin svart klänning på Filippa K. Allt för att hålla tankarna borta omvad som komma skulle Jag kände det i hela kroppen att något inte var rätt, att något dåligt var på väg åt ens håll. Jag visste.

Telefonen började vibrera i fickan och jag visste direkt att det var han. Klart att det är han, det är ingen annan som ringer till mig här i Köpenhamn. Jag har kvar mitt svenska nummer och det är för dyrt att ringa mig så jag får högst något sms om dagen. Av min enda kompis jag har här.

”Hej..?”

”Hey you..”

”Weren’t you supposed to land at eight tonight?”

”Yeah, I messed up the flying hours as usual..what’s up?”

”Nothing much, I’m in town doing some shopping, killing time. Did you have a nice flight?”

”Yeah it was okay”

”So how was Singapore?”

”It was really nice. Had a good time and did a lot of thinking. Came to some realizations.”

(Ungefär här så vred det sig i magen på mig)

”Are you doing anything tomorrow?”

(What’s wrong with today, varför vill han inte ses idag, nu på en gång, jag har saknat honom!) ”Don’t really have any plans, yeah we could do something tomorrow..”

”Mmm..okay”

”Mmm..gotta go, can we talk later or something?”

-(Han helt kall på andra sidan, förmodligen för att han fattade att jag fattade) ”Okay, bye”

Jag började darra och sögs in i ett hål av ångest. Min hjärna skrek nånting åt mig, ”Det är något som är fel, det är något som inte stämmer..han lät konstig på telefon!”

Så jag hängde tillbaka klänningen, gick fram och tillbaka i gallerian utan något mål, mest för att lugna ner mitt dunkande hjärta.

Tog metron åt hans håll och gick av på hans kvarter. Såg supermarketen där han brukar handla, såg hans hus några meter bort, visste att han var hemma. Tänkte att nu måste jag hem, dränka ner ångesten i alkohol och låtsas imorgon att allting är finemang. Vara glad och bubblig så han kanske ångrar sig.

Men istället så skickade jag ett sms ”I’m in your hoods now and the buss won’t go for another 25 minutes. What are you doing?”

”Wanna come over?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: