citycouple
Jag stod där vid Hovedbanegården i Köpenhamn och tittade mig omkring. Vilse bland människor i en suddig decemberdag. Allting var rörligt, flyktigt och lite främmande i luften. Jag skulle hoppa på ett tåg till Odense, till staden som Edward kommer ifrån, till gator där han har vandrat och sett många gånger innan. ”Jag ska hissa flaggan där, bara för att markera att det är mitt nu också” hade jag sagt till vänner i förväg. Det var blå himmel och vår i luften sist jag såg honom och hans minne hoppar längre bakåt i arkivet i mitt huvud och jag minns inte hans lukt nästan, eller om jag vill så gärna tro det att om jag inte vill minnas honom så är han så obetydlig nu. Nästan som om det aldrig hände. Bara nästan.
Jag gick av vid stationen där i sagostaden som H.C Andersen kommer ifrån och blev förvånad över att inget där påminde om Edward. En stad som jag hade hört namnet på så många gånger innan, ”I am going to Odense to see my family”. Jag kunde höra hans röst i mitt huvud lika tydligt som då när sagan om oss tog sin början men det doftade inte av honom, inte av någonting faktiskt och jag satte mig i en bänk på stationen och sms:ade Henrik om att jag var där.

En lista från Niotillfem och Nolovestory

teen

 

  1. Hur var du som tonåring?
    Jag var hemsk, deprimerad, sur och ville dö var och varannan dag. Bråkade med mina föräldrar, särskild min mamma och skrev sorgsna texter överallt. Det var svåra år, präglade av min brors död och splittrad familj.
  2. Finns det något godisdu inte kan vara utan?
    Älskar choklad..that’s it.
  3. Hur ser ditt drömhemut?
    Som huset The Cullens i Twilight bodde i. Nybyggt, fräscht och omringad av grönt och natur omkring. Glasväggar, ljust, modernt och lugna naturnära färger med lite pasteller.
  4. Har du någon förebild?
    Mina två döda fastrar som alltid var före sin tid, som kämpade för kvinnorättigheter och för frihet och hade höga idealer och principer. Jag träffade min ena faster i somras, hon var gammal och vit i håret, långsam och sjuk och på väg utanför dörren kramade hon om mig och sa ”Huvudet högt Nat, det mest framgångsrika du gör i livet är jobbet du gör inom vetenskapen. Jag är så stolt!”. 85 år gammal och inte en enda gång nämde hon som alla andra att det var dags att gifta mig och skaffa barn. Hon dog för en månad sen och det var så sorgligt så.

    holdhands

  5. Tycker du om attlaga mat?
    Nej men jag känner en som gärna lagar mat till mig <3.
  6. Finns det enbok/film som påverkat dig extra mycket?
    Det låter märkligt att säga det nu men jag var 22 och i ett förhållande som jag visste skulle ta slut förr eller senare, sedan att jag började leta efter någon som ”Edward”.. ja det säger väl allt.
  7. Vad är det bästa beslutetdu har tagit i ditt liv?
    Att flytta till Köpenhamn och börja min jobbkarriär här. Det har öppnat många dörrar för mig även om det inte har varit det lättaste att överleva i den här staden.
  8. Vilket barnprogramtyckte du var bäst när du var liten?
    Sailor Moon, åh tycker fortfarande att det är bäst!
  9. Vem skulle spela huvudrolleni filmen om dig själv?
    Utseende-mässigt jennifer anison har jag hört flera gånger men sådär trasigt reckless hade jag sagt Angelina Jolie.
  10. Vad brukar du göra för attbli glad en dålig dag?
    Inget, jag har för tendens att vara väldigt glad när jag är glad och sjunka ner ännu djupare i min mörker när jag är ledsen. Jag vet inte vad man kan göra när man inte har lust att göra något?

large (17)

Han låg i min hotellsäng, fullt påklädd i skjorta och kavaj och jeans till. En svart skjorta med små vita mönster på, svart kavaj och mörka jeans. En liten orange post-it lapp på pannan med texten ”The dog on the other side” som han skulle gissa på. Det var vår sista dag i södra Italien och vi hade varit på stranden hela dagen och missat bussen hem, gått vid sidan av motorvägen där bilar tutade efter mitt blonda hår och släpat oss fram i värmen och rädslan av att nästa bil blir den som kör över mig. Han var hungrig och uppgiven, utslagen i sängen och euforisk samtidigt, som när man inte vill vandra den vägen men kan ändå inte låta bli. Han var nu bländad av någonting, försvarslös framför mjuka lockar som spred sig vilt i sängen och en mild doft av J´adore som jag sprayade över mina nyckelben medan jag njöt av segern, den första efter en veckas tro om att han inte ville vara mer än vänner. En lugn hade infunnit sig, han fanns där bara några centimeter ifrån mig och ingen annan som ville prata med honom, jag var inte särskild pratsam heller, mest trött, i min egen värld, liggandes bredvid honom med huvudet på ena kudden. Hans ben sträckte sig utanför sängen, han låg från mitten och utåt medan jag sneglade på hans ögonfransar uppifrån. Så himla lik Eward, så förbannat lik Edward är han, så omöjligt och skrattretande hur universum ibland vill leka med mig bara för att retas, för att riva upp dammiga sår, för att inte glömma bort. Och värst av allt var att jag började känna mig exalterad, som att få en bit av Edward bredvid mig, två och ett halvt år senare. Jag kände hur hjärtat började slå fort, någonstans där det har varit dött så himla länge, ett annat slags hopp, det sved, det slog oregelbundet, det försökte att nå ut till det okända och till slut var det vid liv igen. Ah hopplöshet och smärta och saknad efter att få nudda hans hud, bara lite grann, rufsa till hans lockar och kyssa honom i nacken. Jag kände rastlösheten ta tag i mig och jag bytte plats. Denna gången med huvudet mot hans lår och benen på kudden. Och där låg jag orörlig en stund, glömde bort att ställa frågor om min egna karaktär som jag skulle gissa på och försvann i mina tankar, långt bort, hela vägen till Singapore och undrade vilken tid på dagen det var för Edward, om han sov ovetandes att en annan la sin hand på min rygg och sökte närhet. En annan Edward.

large3

Vi låg på våra handdukar i en öde strand i södra italien. Han hade tagit med sig en stor vit handduk från hotellet medan jag låg på min mikrofiber gröna handduk som hade trasslats i de små stenarna på stranden. Jag gled längre och längre ner i gruset, vattnet var spegelblankt och ytan glittrade i små diamanter som speglade en lugnande oktobershimmel, med några lätta moln i horisonten och en doft av sensommar och varm höst. Han låg där orörlig medan jag tittade ut längs med stranden, några människor väldigt långt bort från oss, lugnet mitt på dagen medan vår sista dag i italien verkade vara för evigt. Jag plockade bort en sten från min handuk, rätade till min svarta bikini BH och slängde en blick över mina höfter. Jag har blivit så smal nu, en konferens tog det och kanske några sommarmånader av omedvetet dåligt ätande och bikinitrosorna är för lösa i kanten. Men brun har jag blivit, rätt så guldig och skimrande och håret har blekts under den italienska solen..
Passenger – Let her go spelades från min spotify lista och jag log över hur allting hade precis gått åt helvete ett par dagar innan och här är vi två, bundna till varandra i en dag till innan vi tar flyget till Danmark, han till Jylland och jag till Köpenhamn och sedan är den här dimman borta för alltid. Jag tittade upp mot himlen med mina rayban wayfarers på, låg på armbågarna medan jag sneglade ut mot de små vågorna i vattnet som dansade stillsamt med vinden och jag reste mig hastigt upp, gick med lätta steg på gruset och kände hur jag sjönk in med tårna i friskt saltvatten. Kunde känna hans ögon på min rygg hela tiden men jag vände mig inte om för livet var precis där framför mig och jag rycktes med i stunden, gick lite djupare in och hoppade in i vattnet med knottrigt hud, skrattade när jag kom upp igen och lyckades trampa snett och sjunka på ena sidan. Jag gick tillbaka mot handduken som stod placerat en meter ifrån honom, kanske mindre och la mig ner, försvann i min egen värld medan solen inte hade förflyttat sig en enda centimeter från himlen.
”Have you noticed that the sun hasn’t been moving at all for the couple of hours that we’ve been here?” frågade han lättsamt och jag tittade upp igen, stödde mig på mina armbågar och sträckte ut benen.
”I think we are in the matrix again, nothing is ever changing” svarade jag tillbaka medan mina ord ekade lite längre bort i en öde strand där ett sugande vakuum hade uppstått mellan mig och honom. Jag ville säga att om jag hade fått välja så hade jag velat vara precis här, i den här stunden, med honom medan solen värmde hans hud och skrattgropar formades i hans kinder varje gång han log åt mitt håll. Vi låg sådär i tystnad en stund till och jag inspekterade mina bikinitrosor igen och borstade bort lite grus som hade samlats på handduken. En liten rund sten landade på min mage och jag plockade upp den, ”heeyy!” ropade jag mot honom som såg skyldig ut för att sedan i nästa stund hålla stenen i handen och le åt att en italiensk sten fann sin väg till min hand. ”I’ll bring this one along to Denmark”, sa jag till honom och mina ögon glittrade varje gång jag såg hans läppar bilda en båge mot kinden. Jag la mig tillrätta och sjönk ner i handduken medan Chris Isaak – Wicked games spelades i bakgrunden och en till sten landade på min mage. Han ville leka och hans handduk hade övervunnit några centimetrar mellan oss, jag kunde nästan höra honom andas nu medan han väntade på att jag skulle reagera. ”Oh youuu” sa jag lättsamt och nöp honom vid sidan av magen och han hoppade till skrattandes. Han la sig närmare mig och tittade på mig leendes och jag kunde nästan, nästan gissa på att han tyckte om mig lika mycket som jag tyckte om honom just då.

friendsl

”So Mats, I need your expert advice when it comes to dating” sa jag till honom i köket på vår nya avdelning på universitetet. Vi har flyttat och vistas här halva tiden och andra halvan på företaget som vanligt.
”You need MY expert opinion? I am not an expert” svarade han förvånad.
”Well my own strategies seem to fall through so I thought to ask someone else..you in this case” svarade jag helt på allvar viftandes på armarna i luften.
”My dating expertise is going down like this the more I stay away from it” sa Mats och drog en kurva i luften som pekade nedåt..
”So this guy that I met on Facebook..” sa jag och tittade på Mats. Spänningspaus..
”Mhmm” svarade han fokuserad.
”He said that when I come back from Sweden and if I haven’t found an awesome swedish guy at this wedding that I was attending, he said that he would like to ask me out for a beer” sa jag med ett andetag. ”But I am back now and he hasn’t asked me out yet, so my question is… should I ask him out instead?”
Mats spärrade upp ögonen, tittade förvånad åt mitt håll och log oförstående.
”You mean that you haven’t asked him out yet?”
”Yes and no I haven’t. So you mean that I should ask him out?”
”Yes you should ask him out, dude what’s with you”
sa han fortfarande förvirrad och leendes.
”I thought that I should ask him out but you know, I seem to always be wrong about these things so I thought to ask for your opinion instead” sa jag och nästan snubblade på orden. Solen lyste på den gröna gården utanför köksfönstret och fastän hösten är här så känns det som vår i sinnet.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.